Traditionella medier vaknar upp till insikten att många människor inte längre vänder sig till dem för att ta del av nyheter. Men är det egentligen så konstigt?
2015-08-21 attackerade en tungt beväpnad man människorna på tåget mellan Amsterdam och Paris. Istället för att ge en så detaljerad och utförlig beskrivning av vad som hände på tåget så väljer man att skriva hela 19,5599% av nyhetsinnehållet om att en skådespelare som skadade sig när han krossade alarmglaset. Inte nog med det, man skriver också vilka filmer denna skådespelare är känd för!
Ursäkta nyhetsredaktionen på Sveriges Radio, jag skiter fullständigt i vilka filmer en skådespelare är känd för, eller om han skadade handen när han larmade. Jag vill veta vilken tid på dygnet attentatet började, när det slutade. Vilka vapen förövaren hade, hur många kulor hade han på sig. Vad hette han och vilket land var han född i? Skrek han några religiösa slogans eller inte? Hur stoppades han och vilka hann han skjuta innan han övermannades. Var träffades de skadade och hur skadade är de? Vilka var ombord på tåget? Vad gjorde de amerikanska soldaterna på tåget mellan Amsterdam och Paris? Brukar de ta den tågsträckan ofta eller var den en ren tillfällighet?
Så länge de etablerade medierna fortsätter att skriva icke informativa nyheter, så länge kommer folk att vända sig till andra ställen där information de är intresserade av tillhandahålls. Jag vill inte ha en tillrättalagd nyhet så att jag inte råkar dra fel slutsatser av den. Jag vill ha fakta! Men i demokratin Sverige anno 2015 är fakta en sällsynt fågel.
Claes JB Löfgren
har lyft på locket och tittat på vad som händer med de skimrande
arbetstillstånden i Sverige.
Att det är Fadi
Al-Aeishy som säger ifrån lär väl knappast förvåna någon, då endast
invandrare har grönt kort om att säga som det är. Till saken!
Från Migrationsverket har man valt att presentera antal
ansökta arbetstillstånd från syriska medborgare. Från och med 2011 till första
halvåret av 2015 hamnar vi på 19678 stycken.
” – Ett arbetstillstånd kan kosta från 100.000 upp till
250.000 kronor, och ibland ännu mer.” så vi tar ett medel på dessa tal
och hamnar på 175 000 kronor. Eftersom vi i Sverige är lite mesiga så
rundar vi ner till 150 000 kronor, ingen vill väl bli anklagad för att
överdriva.
Eftersom personalen på Migrationsverket är några riktiga
motvallsfräs så säger vi att bara hälften av ansökningarna beviljades, dvs. 9839. Således handlar det om 9839 * 150 000 = 1 475 850 000
kronor. Nästan 1,5 miljarder kronor.
Eftersom vi i Sverige är vän av ordning, så vet vi ju att arbetsgivaravgifter hör till god sed således borde vi dra
av säg 31% och hamnar därför på 1 018 336 500 kronor. När vi
ändå tror gott om alla våra medmänniskor så är det bara 50% som faktiskt satt i
system att fuska med arbetstillstånden så summan hamnar slutligen på 509 168 250
kronor, dvs. en halv miljard under nästan fem år.
Den viktigaste informationen fanns dock inte att tillgå i
Claes JB Löfgrens artikel på SVT. Hur många företag står för dessa beviljade
arbetstillstånd? Hade vi vetat det, så hade vi kunnat uppskatta vad företag som
gett sig in i denna bransch faktiskt kan tjäna på kalaset.
Frågan vi borde ställa oss hur många arbetstillstånd det beviljas från allsköns
krigande och icke krigande länder, och hur många av dessa är rena extraknäck?
Johan Arvidsson Wemmert kan inget annat än skratta. Frågan är varför?
Lycka till mina vänner, lycka till i stora skopor.